Åldras långsamt

Den stora bildrömmen för många svenskar stavas fortfarande Volvo V70. Den har blivit en symbol för tryggt, etablerat familjeliv och främst är det säkerheten som tilltalar. Den är alltjämt Sveriges mest sålda bilmodell och efterfrågan på begagnade exemplar är hög.

Vi Bilägares långtest-V70 blev en av de verkliga långkörarna i stallet, under fem år körde vi nästan 20 000 mil. Den har varit bekväm och trevlig att köra men vi har fått betala vårt pris.

Vår Volvo V70 rullade tämligen bekymmerslöst under de första två årens långa etapper, närmare 10 000 mil. Typiskt nog började saker trilskas när tiden för reklamation, två år, gått ut.

Låt oss börja med det positiva: Volvo har uppenbarligen bra kvalitet på bromsskivorna. Den viktigaste anledningen är att bilen så gott som ständigt rullat och att rosten inte fått fäste. Bromsskivorna bak brukar annars kärva och bytas efter 10 000 mil.

Bromsklotsarna håller också hög kvalitet, första bytet (fram) skedde först efter 13 441 mil.

Samma avgassystem, delvis rostfritt, hängde med hela tiden. Här har också långa och regelbundna körsträckor haft betydelse för livslängden.

Samma koppling fungerade klanderfritt, men mot periodens slut började det bli dags för byte. Stötdämpare och fjädrar var också original sedan våren 2000, även om vår senaste testförare i sin rapport lät meddela att ”bilen börjar kännas slapp i hullet, men det får man acceptera efter alla dessa mil”.

Men vi har också råkat ut för ett antal missöden, de flesta väl bekanta för många Volvoägare. Motorn tappade kraft och lampan ”Reduced Power” tändes. Trots upprepade försök med att tanka i ny mjukvara och byte av gaspedal fortsatte småryckningarna. Först när spjällhuset byttes – ”ett inre fel” – var problemet ur världen, men då hade både garantier och goodwill upphört att gälla.

Krängningshämmarlänkar har bytts i omgångar. Volvo har erkänt att materialet varit klent, men att kvaliteten har höjts. Länkarmspaketet byttes efter 17 000 mil. De inre bussningarna är för mjuka och spricker vid vulkningen. Styrlederna, både inre och yttre, är ett känsligt kapitel eftersom framvagnen utsätts för hårda påfrestningar. De här problemen kan komma tidigt.

Kylfläkten fick bytas efter överhettning i samband med kökörning. Här har också Volvo erkänt kvalitetsbrister och har tidigare gått ut med en återkallelse för vissa chassinummerserier.

Låsen för både dörrar och lucka krånglade också i omgångar. Andra allmänna saker att se upp med är slitna hjullager och även damasker till drivaxlar och styrväxlar. Se också upp med oljeläckage från packboxen mellan motor och växellåda. Då måste växellådan demonteras. På bilar med automatlåda ska lådans olja vara rödaktig i tonen, inte brun. Det senare är ett tecken på att automatlådan slirar.

Utöver problemen åldrades Volvon med värdighet. Bilen var vid testets slut i stort sett skrammelfri och inredningsdetaljer och klädsel hade klarat hårt slitage.