Härlig körglädje

Peugeot 205 blev en innebil på 1980-talet, speciellt i GTI-utförande. Efterföljaren 106 var mindre och sålde inte så bra i Sverige. Det har däremot Peugeot 206 gjort, den är en av landets populäraste småbilar. Det finns ett flertal motorvarianter, allt från svagaste 1,1-litersmotorn på 60 hk till 2,0-liters på 136 hk (GTI) eller 177 (RC). De vanligaste motorerna är dock 1,4-liters på 75 hk och 1,6 på 90 hk eller 109 hk.

Karossversionerna är tre- eller femdörrars halvkombi, femdörrars kombi eller tvådörrars cabriolet/coupé med eldrivet plåttak som kan fällas ned i bagageutrymmet på mindre än en halv minut. Peugeot 206 är en av de roligare småbilarna att köra. Styrningen är exakt, motorerna pigga och varvvilliga.

Köregenskaperna är också bra, 206:an styr villigt in i börjarna. Däremot kan den bli lömsk och tvärt vifta på baken i en häftig undanmanöver, särskilt om den är tungt lastad. Växelföringen är tyvärr rätt sladdrig. Sikten runt om är i stort sett bra, utom snett bakåt. Förarmiljön är lättavläst, med tydliga instrument och lättskötta reglage. Däremot är körställningen något avig. Det krävs raka armar och krokiga ben för att sitta bra i 206:an. Baksäte och bagageutrymme är skapligt för bilstorleken.

Trepunktsbälte på samtliga platser blev standard från 2000. De billiga materialen i inredningen skvallrar om att 206 är en prispressad bil, det är mycket hårdplast och enkla detaljlösningar. Kvaliteten är akilleshälen för Peugeot 206. Bilägarna klagar bland annat på högt vindbrus, dålig värme och på gnissel och skrammel från inredningen. På en del exemplar har det varit fel på kontaktstycket till varningslampan för krockkudden. Gnisslande bromsar förekommer ofta, vilket brukar åtgärdas med byte av bromsbelägg.

Tekniken är enklare än i till exempel storebror 307 och antalet irriterande elfel är därför mindre. Besiktningsresultaten för 206 är ungefär som för medelbilen, med några undantag. Tidiga årsmodeller får onormalt många anmärkningar på spindelleder och lampor. Ett vanligt fel är avgassystemen, som slits ut fort. Det beror på att många 206 körs korta sträckor och då rostar avgassystemet fortare. På cabrioletmodellen 206 CC är läckande plåttak ett vanligt fel. Passformen verkar vara dålig på många exemplar.

Dåliga krängningshämmarstag är ett annat välkänt problem. Felet märks genom att det dunkar från framvagnen på gropiga vägar. Ett byte kostar cirka 800 kr per sida. Klonkande ljud från framvagnen kan också innebära glapp i länkarmsbussningarna. Att byta bussningarna kostar 1800–1900 kr per sida. Men oftast byts hela bärarmen ut istället, en kostnad på cirka 2 300 kr.

Ett allvarligt fel är knackande motorer. Det beror på att en del exemplar med 1,4- och 1,6-litersmotorer har för stort spel i ramlagren. Missljudet hörs oftast vid accelerationer. Motorn håller oftast ändå, men om en reparation blir nödvändig är det en dyr affär på 8000–9 000 kr. Rostskyddet på Peugeot 206 är bara medelbra. Grundkonstruktionen är i sig bra, med få karosskarvar som är bra tätade.

Bensintank i plast är ett extra plus. Det sämre ställt med rostskyddsbehandlingen. De halva innerskärmarna bak är på sikt också en rostfälla. Rostskyddsbetyget blev en trea. Cabrioleten 206 CC lär hålla sämre på sikt med tanke på rost. Karossen har flera skarvar som är dåligt tätade.

Balkarna är bara fläckvis behandlade. Rostskyddsbetyget blev där en tvåa. Att hitta en begagnad 206:a är enkelt, mellan 1998 och 2005 tillverkades 5,3 miljoner examplar. Men modellen håller värdet bra, särskilt basvarianterna. GTI- och cabrioletversionerna tappar mer de första åren men är sedan ganska stabila de också. Attraktionsvärdet för 206:an föll något när den större Peugeot 207 släpptes 2006. 206:an tillverkades t o m 2008.