Får sota för motorn

Mitsubishi Galant är en relativt bekymmersfri bil. Som begagnad har de flesta Galant klarat sina mil – ganska galant faktiskt. Men det finns svagheter, som rostskyddet till exempel.

Designen påminner lite om BMW, men ändå har inte Mitsubishis Galant från 1997 slagit hos bilköparna. Från att ha varit en populär mellanklassare i slutet av 80-talet och början av 90-talet dalade försäljningen fram till 2003 då den slutade säljas i Sverige. Den efterträdare som presenterats i Japan kommer inte att säljas i Europa. Ändå är Galant långt ifrån dålig. Det är en komfortabel och välutrustad bil med trygga köregenskaper. Ägarna är oftast mycket nöjda med driftsäkerheten och komforten, men missnöjda med bagageutrymmet.

För den som vill lasta mer finns en ganska rymlig kombi, och den är betydligt mer eftertraktad på andrahandsmarknaden än sedanmodellen.

Från början fanns två motorer. 2,0 med 136 hk och 2,5 V6 med 161 hk. 1999 ersattes 2,0 med en av markandens första direktinsprutade bensinmotorer på 2,4 liter och 150 hk.

Överlag är Mitsubishi Galant som begagnad relativt problemfri. Besiktningsresultaten hos Bilprovningen är ganska bra för den nyare modellen. Äldre bilar, främst årsmodell 2000 och äldre, får onormalt många anmärkningar på strålkastare, styrleder och bromssystem.

Framvagnen är Galants akilleshäl. De nedre bärarmarna och spindellederna slits ofta hårt, något som i många fall har bytts på garantin. Det gäller ”nya” Galant och den tidigare av årsmodellerna 1993–1996. Problemet märks främst som knäppningar eller glapp.

Vibrerande eller skeva skivbromsar är ett annat vanligt fel på sista generationen och även på äldre modeller. Som på de flesta bilar med skivbromsar bak är det lätt att dessa tillsammans med bromsoken börjar rosta.
På några bilar har stolsvärmen i sittdynorna lagt av, främst på förarsidan. Eftersom stolsvärmen är insydd i klädseln, är det en ganska dyrbar affär att byta sittdynan.

Den direktinsprutade GDI-motorn på 2,4 liter har haft problem med igensotning och vissa bilägare upplever motorn som ryckig i gången. På en del bilar har därför Mitsubishi programmerat om styrenheten till motorn.

Enligt Mitsubishi ska GDI-motorn vara snålare, starkare och bättre för miljön jämfört med en vanlig motor. Men Vi Bilägares test av GDI-motorn i Mitsubishi Carisma har visat att bilen tvärtom kan bli törstigare i vissa lägen än en konventionell motor.

På äldre Galant från 1990-talet har många bilägare haft problem med synkroniseringen i växellådan. Även ett fåtal nyare bilar har råkat ut för liknande fel. Då skrapar det gärna vid växling.

Plåten under bakre stötfångaren var extremt känslig för stötar på äldre Mitsubishi, både Galant och den mindre Lancer. Det var mer regel än undantag med en rejäl plåtbuckla där.

Nyare Galant har inte lika många plåtskador av det slaget. Men en låg frontspoiler kan ställa till det på dåliga vägar, garageuppfarter och trottoarkanter.