Tråkig men pålitlig

Det finns egentligen inte så mycket att berätta om Mazdas mellanklassare 626. Den sticker inte ut egenskapsmässigt på något sätt och det är sällan ägarna rapporterar om några fel. Modellen vänder sig knappast till entusiasterna men få bilar krånglar så lite.

Mazda 626 kom till Sverige 1979, då var den bakhjulsdriven och tämligen ålderdomlig till konstruktionen. 1983 kom en ny framhjulsdriven version. Sedan skedde modellbyten 1988, 1992 och 1997. Till 2002 kom efterträdaren Mazda 6. Här har vi främst tittat på årgångarna 1997–2002.

Tre karossalternativ finns att välja mellan, sedan, halvkombi och kombi. Den senare är mest eftertraktad och därmed dyrare som begagnad. Den vanligaste motorn är på två liter och 115 hk. Det finns också en 1,8-liters motor på 90 hk samt en 2-litersmotor på 136 hk. På äldre bilar finns också en 2,5-liters V6-motor. Köregenskaperna på äldre modeller (1992-1997) var åt det mjuka hållet med komfortfjädring. Nackdelen var instabila väjningsegenskaper vid undanmanöver. På senare modeller gjorde man tvärtom.

De sista årens Mazda 626 är mer stötig över ojämnheter. Fjädringen är fastare och styvare och bilen kränger inte lika mycket. Väghållningen är tryggt understyrd till karaktären. De förbättrade köregenskaperna har dock gått ut över försämrad åkkomfort.

Tyvärr är 626 en oväntat bullrig bil för att tillhöra mellanklassen. Ett enklare antispinnsystem fanns som standard från 1998. Det fungerar inte alls lika bra som ett antisladdsystem av typen ESP, ett tillval som aldrig fanns till 626:an. Tidigare hade 626 en spolformad kaross med ganska begränsade innerutrymmen. Från 1998 förbättrades utrymmena väsentligt. Främst kom det baksätet till godo.

Från 1998 finns trepunktsbälten även på mittplatsen bak. Även bagageutrymmet blev större på årsmodell 1998. Förarmiljön är tydlig och funktionell som på de flesta japanska mellanklassare. Men den ser också plastigt tråkig ut.

Mazda 626 är inte krocktestad av Euro NCAP. Folksam bedömer den som bättre än medelbilen 1998-2002 och det är ett bra betyg med tanke på bilens ålder.

Den stora fördelen med 626 är driftkvaliteten. Modellen har exempelvis inte drabbats av krånglande elektronik eller framvagnsproblem som många andra begbilar. Bromsproblem är som vanligt förekommande på äldre bilar. Skivorna fram kan vara skeva, då vibrerar det gärna i ratten vid inbromsning. Bakre bromsoken kan rosta fast och behöver helst smörjas vid service.

Rostiga bromsrör kan också finnas, speciellt på äldre modeller. På några exemplar har hjullagren slitits ut ovanligt fort. Trasig elvärme i stolarna har också förekommit på en del exemplar. Det kan bero på att någon har satt ett knä i stolen. Då kan de känsliga värmetrådarna gå av. Det brukar kosta ett par tusen kronor att åtgärda stolsvärmen.

Ålderdomligt rostskydd är Mazdas svagaste punkt. Här finns många skarvar, gjorda med dålig precision. Bensintank i plåt är en typisk rostfälla liksom skärmkanter och domkraftsfästet.