Först I terrängspåret

Den första modellen av Jeep Grand Cherokee kom till Sverige redan 1993, då med en rak sexcylindrig motor på 184 hk. Till det kom permanent fyrhjulsdrift, lågväxel och automatlåda. Även V8-motorer finns, bland annat på 4,7 liter och 220 hk samt 5,9 liter och 237 hk.

Den andra generationen Grand Cherokee introducerades 1999 och växte något i storlek. Bland motorerna finns här en bensinsexa på 190 hk och en bensin-V8:a på 220 hk eller 258 hk. Dieselmotorerna är på 140 hk och 163 hk.

Den tredje generationen lanserades under 2005 som modellår 2006 och är den första där antisladdsystem finns att tillgå. Motorerna är bensin-V8:a på 4,7 liter eller 5,7 liter, vidare en treliters dieselsexa. Dieselmotorerna ger bättre bränsleekonomi, men V8-motorerna är snabbare.

Jeep Grand Cherokee har hög markfrigång och stela axlar både fram och bak, till fördel i terrängen. På väg blir bilen svajig och stötig. Fyrhjulsdriften ger bra grepp i halka. Två drivsystem finns, den mer avancerade heter Qudra Drive II, den enklare Qudra Trac. Vägegenskaperna förbättrades en del med tredje generationen. Framkomligheten och prestanda är det som ägarna är mest nöjda med. Minst nöjda är de med bränsleförbrukningen.

Förarmiljön är godkänd, men ganska plastig. Framsätet är bekvämt, men baksätet är mindre bra på grund av en obekväm sittvinkel. De äldsta exemplaren saknar ofta nackskydd i baksätet. Trepunktsbälten på samtliga platser kom först 2002. Bagageutrymmet är litet i den första generationen, men fick senare större volym.

Äldre Grand Cherokee är inte krocktestade i Europa, men har fått medelmåttiga resultat i amerikanska krockprov. Generation tre fick fyra stjärnor i Euro NCAP:s krocktest år 2005.

Jeepen klarar sig ungefär som medelbilen i besiktningen. Främst är det glapp i styrleder, rostiga bromsrör samt dålig parkeringsbroms som ger anmärkningar. Det sistnämnda beror ofta på att ägarna är slarviga med att använda p-bromsen och i stället parkerar enbart med automatlådans p-läge.

En terrängbil som används som stadsjeep slits inte lika mycket som en bil som får jobba hårt i skog och mark. Syna därför Jeepen undertill om den tagit skada av terrängkörning.

Avgassystemet och katalysatorn är en ständig källa till fel på Grand Cherokee. Tyvärr är det också dyrt att byta. Kolla automatlådans olja, rödaktig ska den vara. En brun olja är tecken på en slirande automatlåda.

Vattenpumpen är en svaghet, främst på V8-motorerna. 4,7-litersmotorn kan ha problem med ventilstyrarna, ett kostsamt fel att åtgärda eftersom topplocket måste renoveras. Lyssna efter ojämn tomgång. Trasig AC är också relativt vanligt och dyrt att åtgärda.

På första generationen är slitna pinjonglager vanligt. Byter man en packbox kostar det någon tusenlapp, men ett slitet lager kostar minst 5 000 kronor att byta. Om man kör för länge med felet blir en bakaxelrenovering nödvändig och då springer kostnaderna upp till mer än 25 000 kronor.

På den tredje generationen finns inte lika många brister därför att bilarna inte är lika slitna. Besiktningsresultaten är också bättre. Men på dieselmotorn kan vevaxelgivaren gå sönder och då startar inte motorn. Det variabla insuget har också strulat på några exemplar.