Snobb med enkla anor

Jaguar X-Type presenterades hösten 2000 som en utmanare till BMW 3-serie och förväntningarna på försäljningen var höga. Mycket av tekniken kom från Ford Mondeo men mycket var också eget.

X-Type fanns från början med två V6-motorer, en på 2,5 liter och 194 hk och en på tre liter och 231 hk. Båda modellerna var fyrhjulsdrivna och den billigaste kostade strax under 300000 kronor när försäljningen startade våren 2001. Prisvärt för en Jaguar men Vi Bilägares långtestbil blev betydligt dyrare än så. Med Executivepaket innehållande bland annat läderklädsel, klimatanläggning och farthållare samt automatlåda och navigationssystem stannade notan på 392 000 kronor.

För att nå fler kunder introducerades senare en billigare tvålitersmodell med enbart framhjulsdrift och 156 hk, ytterligare lite senare kom en fyrcylindrig diesel, från början på 131 hk, senare på 155 hk. I början av 2004 lanserades kombiversionen.

Interiören är ombonad och stolarna är oftast klädda med läder, trots att det inte var standard. Träpaneler finns också i de flesta exemplar, men även dessa gick att välja bort. Interiören anknyter mycket till Jaguars tradition men en hel del knappar och reglage känns igen från olika Fordmodeller.

Första etappen i långtestet innefattade som vanligt en rejäl vinterdrabbning och X-Type fick mycket beröm för sina vägegenskaper i halka. Fyrhjulsdriftsystemet som fördelar 61 procent av kraften till bakhjulen för att ge ett mer ”bakhjulsdrivet” beteende, ger underhållande och säkra köregenskaper. Styrningen är en av bilens höjdpunkter, följsam och skarp i känslan utan att vara nervös vid körning rakt fram – lysande!

Tyvärr visade sig ventilationssystemet inte riktigt hålla måttet, dålig cirkulation gjorde att rutorna lätt immade igen. Inte heller värmen i de kalla lädersätena fungerade särskilt bra.

Bagageutrymmet i sedanversionen rymmer ganska mycket, i alla fall i rena liter räknat. Tyvärr är det oregelbundet utformat, något som begränsar lastvilligheten. Kombimodellen Estate, klarar givetvis större transporter. Under testperioden drabbades vår X-Type av en rad irriterande småfel som krånglande lås och tanklock, nervös automatlåda och en klimatanläggning som lade av.

Pekskärmen till navigationssystemet som vi betalat så mycket extra för, gick inte att lita på. Ibland fungerade den, ibland inte.

En kylarslang lossnade vid ett tillfälle och motorn tömdes på vatten. Jaguaren var trots att den var dyrast i stallet, den mest feldrabbade det året.

Även andra ägare av X-Type har fått dras med en del fel. Glödlampor på halvljuset tar slut fort och är krångliga att byta, sändaren till fjärrnycklarna går sönder och en rad olika elektronikproblem har inträffat.

På bilar med dieselmotor har en kabel till luftmassemätaren gnagts sönder, då blir motorgången ojämn och ryckig. Fyrhjulsdrivna exemplar kan slita däck ojämnt. Det finns gott om säkerhetsutrustning, redan i standardutförande finns sex krockkuddar och modellen fick fyra stjärnor av Euro NCAP när den krocktestades 2002. Aktivt antisladdsystem fanns från början som tillval men blev senare standard.