Annan utstrålning

Kombimodellen av Ford Mondeo betecknas internt med HGV – herrgårdsvagn. Det passar bra. Nya Mondeo är ordentligt uppgraderad både utanpå och inuti och gör sig i finare miljöer.

Det är långa steg mellan de tre bilgenerationerna av Ford Mondeo. Den bil som tog vid hösten 2007 hade bara några år tidigare räknats som en stor lyxmodell. Bilen har en helt annan utstrålning än föregångarna. Plåten spänner i energiska veck, profilen är sportigt framåtsträvande och kryddad med spännande detaljer, till exempel de största strålkastare som Ford någonsin gjort.

Mondeo har utvecklats till en stor bil, men så är den också byggd på samma bas som Volvo S80 och V70 vilket innebär att den också delar komponenter med Ford S-Max och Galaxy. Fordarna är så lika att alla modellerna byggs vid samma band i belgiska Genk. Mondeo görs som förut i tre karossvarianter, men i Sverige är det framför allt kombin som gäller.

Vi Bilägare valde en Mondeo kombi med den starka och på pappret snåla tvålitersdieseln på 140 hk. Mondeo har också med två andra dieselalternativ, en tvåliters på 115 hk och en större 2,2-liters på 175 hk. Ford har också fortsatt på den inslagna vägen med flexifuelmotorer och från och med 2008 finns också 2,0 FFV, bensin/etanol, som utvecklar 145 hk. Bland renodlade bensinmotorer finns 2,0 (145 hk), 2,3 med automat (161 hk) och 2,5T (220 hk).

Ford har lyckats ge sin stora kombi köregenskaper som är både roliga och livliga. Med Mondeo styr man gärna in på små krokiga omvägar, bara för att få ha kul en stund.

Dieselmotorn livar upp köregenskaperna. Den jobbar tyst, mjukt och kraftfullt. När gasen trycks i botten överladdar turbon under ett kort ögonblick vilket ger ett extra starkt vridmoment och en acceleration som känns i ryggen. Mondeo är blixtsnabb på trean och fyran, men femman och sexan är högre utväxlade och om varvet kommer ned för lågt känns bilen seg.

Räckvidden är en annan egenskap som gör Mondeon till en långresefavorit. Den rullar uppemot 90 mil på en tankning och då räknade vi under första teståret ändå på en genomsnittsförbrukning på 6,8 liter, alltså klart över utlovade 5,9 liter. Under det senaste teståret har vi närmat oss fabriksuppgifterna, nu nere på 6,1 liter, men bilen har också på sistone mestadels gått på långa landsvägsetapper.

I testrapporterna framhålls också bilens generösa kupéutrymmen och fina lastslukarförmåga. Här ryms både familj och bagage och Ford har dessutom lagt ned lite extra krut på baksätet som är ovanligt bekvämt. Ett plus får bilen också för vinteregenskaperna.

Klagomålen handlar om plottriga instrument, en knepig färddator och billiga inredningsmaterial, det sistnämnda märks framför allt på tygmattorna på kupégolvet och klädseln i lastutrymmet som är av undermålig kvalitet.

Vad som är mycket värre för Ford Mondeo är kvaliteten på rostskyddet, eller snarare avsaknaden av stora och rejäla stänkskydd bakom framhjulen. Vår Mondeo är uttagen hösten 2007, och därmed undantagen den förstärkning av rostskyddet som Ford införde på svensksålda bilar från och med 1 januari 2008.

Stänkskydd monterades i efterhand sedan tröskellådorna i framkant blästrats sönder av hjulsprut. Skyddet försvann och rosten flammade upp. Ford lackade om framskärmarna och tröskellådorna, men borde på sikt också ta hand om de utstickande bakdörrarna som också blivit blästringsskadade.

Ett annat missöde som drabbade vår testbil är lyckligtvis redan åtgärdat, inom ramen för nybilsgarantin. Efter 3 600 mil började det plötsligt skrapa när fyrans växel skulle läggas in. Verkstaden konstaterade att synkringen var skadad och tvingades byta hela växellådan, normalt en kostnad på drygt 30 000 kronor. Ford vill inte kännas vid att det skulle finnas någon form av fabrikationsfel på den sexväxlade lådan – men likväl dökfelet upp, och i ViB:s testlag förnekas absolut förarmisstag.

Utöver lådbytet har bilen också varit inne på verkstad, i samband med service, för byte av en sensor som falsklarmade om förestående oljebyten. Vi har också till och från noterat gnissel från bromsskivorna trots att dessa till det yttre ser helt ok ut.

Tillfälligheter eller inte, men vi har under de första två teståren tvingats till inte mindre än tre byten av vindruta, efter stenskott. Med inkapslade värmetrådar är rutorna särdeles dyra, drygt 10 000 kronor, och det gör att självriskkostnaden också skjuter iväg, 3 x 3 400 kronor.