Körglädje till bra pris

Fiat Punto presenterades 1993 som en efterträdare till Uno. Hösten 1999 kom en ny version, det är den vi tittat närmare på här. En facelift kom 2003 med ny front, större strålkastare och bättre fjädring med ändrade krängningshämmare. Även inredningen fick en översyn. 2005 ersattes Punto av Grande Punto, en ny och större modell.

Punto finns som tre och femdörrars halvkombi. Motoralternativen är 1,2-liters motorer på 60 hk eller 80 hk. Den mindre motorn är slö i högre farter, 80 hk-motorn är piggare i reaktionerna.

Från 2004 finns även Punto som gasbil, Sveriges billigaste i sin klass. Den kan köras på biogas eller bensin och blev ett alternativ för miljöbilsvänner.

Köregenskaperna är trygga och stabila, men tyvärr finns inte något antisladdsystem. En ovanlig finess är city-styrning. Med en knapp görs styrningen lättare, bra vid stadskörning eller på småvägar. Då känns Punton direktstyrd, nästan med gocartkänsla. I hög fart trycker man bort funktionen och får då en stadig styrning. Förarmiljön är tydlig, med korrekta instrument och reglage. Det finns flera småfack för prylar. Stolarna är förvånande bekväma. Baksätet är trångt som i de flesta småbilar, speciellt i tredörrarsmodellen. Däremot finns höj- och sänkbara nackskydd samt trepunktsbälten även på mittplatsen bak. Bagageutrymmet är litet, men kan fällas för den som behöver mer lastutrymme.

Första generationen Punto fick bara två stjärnor i krockbetyg av EuroNCAP. Den andra generationen klarade sig mycket bättre och fick fyra stjärnor i krockbetyg. Ett godkänt betyg för en småbil, speciellt som den har några år på nacken. Andra generationens Punto var den första Fiat som på allvar konstruerades för moderna säkerhetskrav.

Äldre Fiat Punto klarar sig sämre än medelbilen i besiktningen, generation två är ungefär som medelbilen på den punkten. Äldre modeller kan ha ojämn bromsverkan, vanligt på bilar som inte körs så ofta. På Punto är det bromsarna fram som tar mest stryk. Bak sitter trumbromsar som inte slits lika fort. Glappande styrleder är ett fel som Bilprovningen anmärker på. Det kostar 1 000-2 000 kr att byta. Även bärarmsbussningarna bak kan vara slitna. Det märks lättast genom att däcken slits snett eller att hjulvinklarna är felaktiga. Det kostar 5 000-6 000 kr att byta.

Fiatägarna har haft en del småfel på sina bilar, men är ändå ganska nöjda. De är dock missnöjda med värme och ventilation och har haft problem med stötdämpare/fjädrar samt trasig stolvärme. Trasiga lampor är relativt vanligt. Slirande koppling har också förekommit, det brukar vara dyrt att åtgärda. Topplockspackningen har varit en svaghet främst på 60 hk-motorn. En reparation kostar ofta mellan 8 000 och 12 000 kronor. Krånglande databoxar har vart en annan känslig punkt. Ofta har det gått på garanti, men annars kostar ett byte drygt 10 000 kr.

Kamremmen bör bytas efter fem år eller 8 000 mil, det som inträffar först. Var noga med det för att inte riskera ett dyrbart motorhaveri. Fiat är numera ett uddamärke i Sverige, men i övriga Europa är Punto en av de mest sålda småbilarna Det nya svenska återförsäljarnätet har inte tagit form, se efter så det det finns en behörig verkstad i närheten.