Tveksam kvalitet

Familjebussen Chrysler Voyager kom 1984, men hittade inte till Sverige förrän 1988. Nya generationer kom 1992, 1996 och 2001. Trots det amerikanska ursprunget tillverkas de Europaspecificerade bilarna i Österrike.

Sedan 1992 finns Voyager i två karossvarianter, en kort och en lång, den senare kallad Grand Voyager. Under något år fanns även en fyrhjulsdriven Voyager, men den är ovanlig.

Den vanligaste motorn är en 3,3-liters V6, som ger skapliga prestanda, men hög bränsleförbrukning. En fyrcylindrig motor på 2,4-liter och 147 hk finns också, snålare men ovanligare. En dieselmotor på 2,5 liter och 116 hk är också möjlig, liksom en 3,8-liters bensinsexa på 165 hk.

Chrysler Voyager har bra köregenskaper, med stabil väghållning även i skarpa böjar. Äldre generationer har en väldigt lättgående styrning som ger dålig vägkänsla. Från 2001 är styrningen mer exakt.

Förarmiljön är tydlig och korrekt, med gräddvita mätartavlor. Den höga sittpositionen och de stora glasytorna gör att sikten är bra. Både förare och passagerare sitter skönt i fåtöljliknande stolar. Längst bak finns en tresitsig soffa. Trepunktsbälte på samtliga platser kom först 2001.

För att få ett plant lastutrymme måste den stora och tunga soffan längst bak monteras bort. Som fyrsitsig har Voyager ett jättelikt bagageutrymme, men för sju räcker inte bagageplatsen till. Under 2005 kom en facelift av Voyager. I samband med detta infördes ”Stow´n go”, ett smart sätt att fälla ned de två bakre sätesraderna i golvet.

Krocksäkerheten är svårbedömd, Voyager misslyckades i Euro NCAP:s krocktester, med bara två stjärnor. Däremot bedömer Folksam den som minst 30 procent säkrare än medelbilen, baserat på verkliga olyckor.

Ägarna klagar ofta på oljeläckage, överhettning och på kupévärmen.

Glappande styrleder eller krängningshämmarstag är vanliga fel, liksom kärvande centrallås eller bakrutetorkare. Kärvande parkeringsbroms är ett återkommande fel. Om parkeringsbromsen inte används så ofta kan den helt enkelt rosta fast.

På V6-motorn kan det förekomma oljeläckage från topplockspackningarna på den bakre cylinderraden. Det kostar ofta runt 10 000 kronor att reparera. Ett annat motorfel är att den automatiska drivremsspännaren kan krångla, vilket gör att bilen stannar.

De sexcylindriga motorerna har kamkedja, som normalt inte behöver bytas under bilens livslängd. Lyssna ändå efter rassel, som kan tyda på att kedjan är sliten. På de fyrcylindriga motorerna finns kamrem, som ska bytas enligt intervall.

Den svagaste punkten är automatlådan. Den är inte tillräckligt dimensionerad för den tunga bilen och körs en Voyager hårt kan lådan vara slut redan efter 8 000 mil, på andra exemplar kan den hålla uppåt 35 000 mil. Men det är väldigt få Voyager före 1998 som inte drabbats. 1998 blev antispinnsystem standard och automatlådan höll bättre. Men även nyare Voyager har drabbats av växellåderas. En sliten låda avslöjas genom att den är ovillig att växla upp eller att backväxeln är svår att lägga i.