Fröjd på långresan

Det dröjde tre år mellan introduktionerna av Saab 9-3 SportSedan och 9-3 SportCombi, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. SportSedan-modellen fi ck inledningsvis ta smällarna och när barnsjukdomarna nu åtgärdats har kombin blivit ett pålitligt köp – trots att den enligt Saabhandlarna släpptes fram för sent.

Vi Bilägare hade den minsta dieselmotorn på 120 hk. Den skorrar ganska hårt när den belastas, men väl uppe i jämn fart blir maskinen nästan knäpptyst. Som alla turbodieslar är motorn stark, men bara när den kommer upp i tillräckligt varvtal. Bottendraget är tunt och det gäller att gasa upp motorn ordentligt för att inte drabbas av tjuvstopp.

På krokiga vägar märks det dåliga bottendraget tydligt och föraren får vara alert med växelspaken för att inte bilen ska storkna. De båda högsta växlarna går bara att använda på raka, snabba vägar.Då det är kurvigt gäller trean och fyran – precis som på en vanlig bensindriven bil.

Vi valde den enklaste och billigaste motortypen av miljöskäl. 120 hk-dieseln har utvecklats av Fiat och har trimmats in för att dra så lite bränsle som möjligt, enligt Saab 5,8 liter per 100 km. Riktigt så bra resultat har vi inte
nått, vår medelförbrukning låg på 6,5 liter per 100 km under det sista teståret, och det får vi betrakta som godkänt. Med en tankvolym på 62 liter blir det en hyfsad räckvidd med tillåtna svenska landsvägsfarter.

Saabs andra dieselmotor med beteckningen TiDS utvecklar 150 hästkrafter och får på så vis ett något bättre bottendrag och förbrukningen är bara marginellt högre, enligt offi ciella siffror 5,9 liter per 100 km. Fram till modellåret 2007 fi nns ingen klassad miljömotor (Bio-power) för Saab 9-3, men väl fem bensinmotorer, från 1,8 liter (122 hk) upp till 2,8T (250 hk). Den senare återfi nns i Aero-versionen.

Namnet till trots känns inte Sport-Combin särskilt sportig. Den är mer komfortabel med en fjädring på gränsen sen till mjuk. På vintertestet rullade bilen spårsäkert genom mittsträngar och på dåligt plogade vägar. Under vinterns värsta snöstorm visade den sig anmärkningsvärt okänslig mot hårda sidvindar.

ESP-systemet jobbar diskret och behöver sällan gå in eftersom bilen har en fin grundbalans. Föraren känner också tydligt i ratten när framhjulen hamnar på halt underlag och kan hejda sig i tid. Den som dummar sig och släpper gasen i en hal kurva kan känna hur bakhjulen glider ut i en antydan till sladd innan tekniken tar över och rätar upp bilen.

Sköna värmestolar, starkt ljus, rejäla vindrutespolare och vilsamt grönlysande instrument – allt bidrar till att ge både förare och passagerare i Saab 9-3 SportCombi en trygg känsla av att bilen är riktigt kvalifi cerad för att rå på vinter och mörker.

SportCombin gör sig utomordentligt bra på långresa, också när den är tungt packad. Fem personer har tillräckligt med plats, men den som sitter på mittplatsen bak, bör helst inte ha nått tonåren.

Som kombi är 9-3 en tämligen konventionell stationsvagn och vi saknar exempelvis de praktiska lastfästena från 9-5 kombi. Durken kan vikas upp i vinkel vilket kan hålla matkassar något så när plats. Under finns dessutom ett extra lastutrymme som sväljer 120 liter prylar – om det inte fylls med ett reservdäck.

I standardutrustningen ingår annars bara en reparationssats med luftpump och skumfyllning till ett punkterat däck. Men många har också valt ett konventionellt reservdäck. Det dröjde till ungefär 12 000 mil innan vi fick våra första större problem, men då kom också allt slag i slag. I samband med kamremsbytet byttes också en läckande vattenpump, vidare upptäcktes också läckage i den främre delen av avgasröret. Ovanpå detta havererade också generatorn. Ett knackande läte från hjulupphängningen visade att stagen till krängningshämmaren var slut, ett byte som vi också tvingades till efter 8 900 mil. I den vevan hade också svankstödet givit vika. Här krävdes byte av stöd och spännband.