Omodern med tiden

Mitsubishi Lancer har i många år varit en något större sedan- och kombiversion av det mindre syskonet Colt. Till Sverige kom modellen i början på 1980-talet. Nya generationer introducerades 1984, 1988, 1993 och 1997. Den förra generationen av Lancer kom 2003, både i sedan- och kombiutförande. En helt ny Lancer, mer tidsenlig och också något större än föregångaren, lanserades 2008.

Generationen 2003–2008 som vi granskar här bjuder på två motoralternativ för vardagsbruk, en 1,6-litersmotor på 98 hk eller en tvåliters på 135 hk. Någon dieselmotor finns inte med i utbudet.

En fyrhjulsdriven rallyversion med efternamnet EVO finns däremot med i modellprogrammet, men den bilen har sålts i begränsad omfattning i Sverige. Motoreffekten i den är hela 265 hk.

Vägegenskaperna i Lancer är säkra och följsamma, med bra balans i chassiet och snabb styrning. Det gör bilen ganska rolig att köra på kurviga småvägar. Däremot saknar bilen antisladdsystem, vilket påminner om att modellen har några år på nacken. Ett komfortminus är hög bullernivå i högre farter.

Även interiören ser med dagens mått lite omodern ut, men funktionen på instrument och reglage är det inget fel på, allt är tydligt och enkelt. Framstolarna ger skaplig komfort och baksätet rymmer vuxna på ytterplatserna. Mittplatsen bak är trång.

Bagageutrymmet är lättlastat i kombin, men själva lastkapaciteten imponerar inte. Framför allt är takhöjden låg. Flera konkurrenter lastar betydligt mer.

Säkerheten är ett frågetecken. Lancer 2003-2008 är inte krocktestad av Euro NCAP. Generationen före det fick 1997 krockbetyget två stjärnor, varav en överkorsad. Det innebar att det fanns stor risk för dödliga skador vid en krock. Det händer att Lancer prickas vid Bilprovningen för underkända avgasvärden. Det kan bli kostsamt att åtgärda eftersom det då oftast är något problem med katalysatorn, som i värsta fall måste bytas.

Totalt sett håller ändå Lancer hög kvalitet, med generös tio års elektronikgaranti som ett bra försäljningsargument. Däremot saknar karossen skyddslister runt om. Syna därför karossen noga med tanke på eventuella parkeringsskador. Kamremsbyte bör göras var 9 000:e mil, servicebesök som då blir ovanligt dyra. En bil med nyligen och dokumenterat kamremsbyte blir naturligtvis mer attraktiv.

Tidigare Lancer har varit riktiga rostburkar, men rostskyddet har förbättrats något utan att för den skull tillhöra toppskiktet. Lancer fick 2003 en medelmåttig trea i rostskyddsbetyg. Här gavs pluspoäng för underredsbehandling, samt att motorhuv och baklucka är behandlade i framkant respektive nederkant. Minus är att bakskärmarna har smutssamlande hylla, samt att tank och påfyllningsrör är i plåt. Flera skarvar undertill är dessutom dåligt tätade.

Förra generationens Lancer blev ingen storsäljare. Andrahandsvärdet är också ganska lågt, vilket gör att Lancer står lägre i kurs jämfört med många konkurrenter. En Lancer utan alltför allvarliga rostangrepp kan således ur praktisk synpunkt vara ett riktigt hyggligt köp.