Populärast i trio

Toyota Aygo kom 2005 och är syskonbil med Peugeot 107 och Citroën C1. Bilarna utvecklades gemensamt, delar samma teknik och tillverkas i samma fabrik i tjeckiska Kolin. Kvalitetsmässigt bör det inte skilja något mellan bilarna, men ändå har Toyotaägarna varit mer nöjda med sina bilar än de som äger Peugeot 107 eller Citroën C1.

Aygo med syskonbilar har så här långt bara ett motoralternativ, en enliters bensinmotor som ger 68 hk. Till den finns antingen en femstegad halvautomatisk växellåda eller en femväxlad manuell. Den halvautomatiska växellådan kan upplevas som lite ryckig i gången, speciellt i stadstrafik. Samtliga tre bilar har både fem- och tredörrars kaross.  Motorn har kamkedja, vilket är en fördel ur underhållssynpunkt. Här finns ingen kamrem som kräver byten.

Den stora fördelen med Aygo är dess låga ägandekostnader – men bränsleförbrukningen är enligt våra tester i dagligt bruk inte så bra som tillverkarna marknadsför. Kostnader för skatt, försäkring, service och reservdelar är gynnsamma. Dessutom klassas bilarna in som miljöbilar enligt den svenska specifikationen, eftersom utsläppen är låga.

Köregenskaperna är stabila och Aygo är ganska roliga att ratta runt på småvägar eller i stadstrafik. Den klarar en undanmanöver hyfsat och spårstabiliteten är också skaplig. Däremot är fjädringen hårt stötig, vilket får bilen att hoppa över ojämnheter i vägbanan. Antisladdsystem blev standard först i mars 2007.

Förarmiljön är enkel och instrumenteringen lättorienterad. Däremot kräver reglagen viss tillvänjning. Stolarna är hyggligt bekväma, men komforten i en minibil av det här slaget blir givetvis inte lika bra som i en större bil. Ljudnivån i bilen är hög, Aygo bullrar hårt i motorvägsfart. Baksätet är trångt och rymmer endast två personer. Bagageutrymmet är minimalt och rymmer knappast någon långresepackning, lite bättre blir det när baksätet fälls.

Säkerhetsmässigt klarar sig Aygo/C1/107 rätt hyfsat. Citroën C1 fick betyget fyra i Euro NCAP:s krocktest år 2005.
Toyotas bilar brukar vara nästan felfria, men under 2009 kom rapporter om kärvande gaspedaler. Det har resulterat i återkallelser. Det vanligaste klagomålet på Aygo brukar gälla skrammel och gnissel från inredningen samt vindbrus. Det sistnämnda har åtgärdats genom justering av dörrarna.

Vatten som läcker in i kupén har några bilägare drabbats av, liksom utslitna hjullager. Ojämn tomgång och startproblem har också förekommit, men inget av felen är direkt vanliga.

Rostskyddet däremot får en del kritik och en extrabehandling är att rekommendera. Undert bilen saknas kompletterande rostskydd, förutom i utsatta skarvar som fått extra tätning. Några positiva sidor är att bakluckan är i glas och därmed rostfri. Dörrarna är limmande och behandlade inuti, liksom motorhuven.

Aygo är mer populär som begagnad än dess syskonbilar och därmed också något dyrare. Tydligt är att det är Toyotas starkare varumärke som skördar framgångar. Prutmöjligheten på Aygo är begränsad och det kan vara enklare i det avseendet att ”deala” om Citroën C1 eller Peugeot 107.