Varvvillig favorit

Suzuki förknippas mest med motorcyklar, och det var först i mitten av 1980-talet som småbilarna började lanseras här i Sverige. Den första generationen av Suzuki Swift kom just under det årtiondet och levde faktiskt kvar i stort sett oförändrad fram till år 2000. Sedan dröjde det fem år innan en ny Swift presenterades.

Tre motoralternativ finns att välja mellan, vanligast är snålvarianten med 1,3-liters bensinmotor som ger 92 hk. Vidare finns en 1,5-liters på 102 hk samt en 1,6-liters på 125 hk. Kännetecknande för motorerna är att de är varvvilliga och pigga i responsen, nästan lite i karaktär som motorcykelmotorer.

Swift är kul på kurviga småvägar, stabilt chassi och skarp styrning bidrar till det. Men något antisladdsystem av typen ESP finns inte på de tidigare modellerna. Det dröjde en bit in på 2006 innan ESP blev standard. Välj helst ett exemplar som är utrustad med antisladd, det höjer körsäkerheten i halka.

Förarmiljön är bra, tydlig och enkel i upplägget. Den treekrade ratten ligger skönt i händerna på föraren och framstolarna håller hygglig komfort. Baksätet rymmer tre personer, men är trångt för vuxna passagerare. Bagageutrymmet är litet, som i de flesta småbilar. På långfärd stör också ett irriterande buller.

Trots stora fönster är sikten inte särskilt god. Den sluttande motorhuven gör närsikten framåt besvärlig. Det är svårt att se var bilen slutar.

Suzukis småbilar brukar sällan krångla och det gäller även för Swift. Bilen klarar besiktningen ungefär som medelbilen. De vanligaste anmärkningarna gäller lyktor och lampor. Äldre exemplar har drabbats av rostiga bromsrör, trasiga hjullager, kärvande bromsar och ojämn bromsverkan.

Däremot är reservdelskostnaderna höga och servicen något dyrare än hos flera av konkurrenterna. Motorerna har kamkedja, vilket är en fördel ur servicesynpunkt. Kedjan behöver normalt sett inte bytas under bilens livslängd. Men se till att bilen är välservad och lyssna efter onormalt rassel från kedjan. Vissa ägare har slirat på kopplingen. Undersök – så att inte ett kostsamt kopplingsbyte kommer inom snar framtid.

Säkerheten var det dåligt ställt med på äldre Suzuki-bilar, med småbilen Alto som skräckexempel. Men Suzuki har skärpt till sig och den nya generationen Swift klarade fyra stjärnor i Euro NCAP:s krocktest, vilket är ett hyfsat resultat. En säkerhetsmiss är att strålkastarspolning saknas.

Den förra generationen av Swift var en riktig rostburk och tyvärr finns det risk att den nya modellen kommer att mötas av samma öde i framtiden. Rostskyddet är högst tveksamt. Det saknas behandling i balkar under bilen och slitskyddet är svagt. Skärmkanterna bak har en smutssamlande hylla som är en klar rostfälla. Plus däremot för invändig behandling av motorhuv, dörrar, baklucka och sparklådor.

Den förra generationen Swift känns i dag väldigt omodern och andrahandsvärdet är därefter. Den nya modellen däremot är mycket eftertraktad som begagnad och kan faktiskt vara aningen svår att finna. Små, bensinsnåla och körglada bilar är numera eftersökta. Det ger förhållandevis höga begpriser och begränsad prutmån.