Säker och törstig

Renault är väldigt duktiga på att skydda de personer som sitter inne i kupén. Lilla Modus belönades med hela fem stjärnor när den smälldes i barriären av Euro NCAP:s säkerhetsexperter redan 2004. Det var en prestation som Renault var först med i småbilsklassen.

När bilen började säljas i Sverige nästföljande år var det säkert flera kunder som valde Modus av just det skälet. Det är bara att hoppas att samma kunder också kostade på ett tillval för 4 000 kronor för antisladdsystem.

Under vintertestet konstaterade vi Bilägare att ESP är en nödvändighet. På snötäckta vägar var det som om bilen inte riktigt nådde genom underlaget till fast mark. Lampan till sladdhämmaren blinkade som en skenande fyr när drivhjulen försökte få fäste i snön. Framhjulen kanade i svängarna och bakhjulen släppte lätt. Tack och lov att ESP räddade oss ur situationerna.

Nej, på en hal snöväg är inte Renault Modus den roligaste bil man kan sitta it. Är det dessutom mörkt ute blir det centralt placerade instrumentet en extra källa till irritation. Det lyser som en orange kräftlycka i höger ögonvrå. Som tur är finns en knapp som kan tona ned instrumentbelysningen.

Renault har en mindre motor på 1,4 liter som utvecklar 98 hästkrafter, men vi valde 1,6-litersmotorn med 112 hk för vår testbil. Den större motorn är pigg och varvvillig, men tyvärr också törstig i överkant. För att bilen ska bli mer dragstark har den försetts med ganska låg utväxling och motorn får jobba på höga varv. Det kostar bränsle, vår snittförbrukning hamnade på 7,9 liter per 100 km, 16 procent mer än utlovade 6,8 liter per 100 km.

På motorvägar surrar 1,6-litersmotorn högt och ilsket. I lägre farter är dock Modus lika tyst som betydligt större och mer påkostade mellanklassbilar.

Modus är trots allt en kul bil att köra på krokiga sommarvägar, men den elektromekaniska servostyrningen delade testförarna i två läger. Diffus och okänslig, menade kritikerna. Lättstyrd och exakt, tyckte anhängarna.

Ett långt axelavstånd (248 cm) hjälper till att ge Modus lugna vägegenskaper och fjädringen är bekvämt avstämd både för lätt och tung last. Modus erbjuder inte bara ovanligt hög småbilskomfort utan också utrymmen bak som är smått förbluffande. Baktill kan tre vuxna sitta – om än lite trångt. Är de däremot bara två kan de få åka som i en limousine. Modus listigt konstruerade baksäte kan göras om efter behov.

Sittdynan har en mittdel som kan fällas upp mot ryggstödet, varpå båda halvorna kan skjutas ihop. I det läget går sätet att flytta bakåt hela 17 centimeter. Därmed skapas ett riktigt stort benutrymme.

Sätena är höga och fast stoppade och håller för långa resor. Rutorna är stora som i en turistbuss. Med baksätet längst tillbakaskjutet finns det inte mycket plats över för bagage – knappt 200 liter betyder ungefär fyra mjuka bagar. 80 extra kilo får lastas på taket och det klarar Modus att bära även i en krismanöver – förutsatt att bilen är utrustad med sladdhämmare.

Vår Modus rullade igenom sina dryga 3100 mil utan driftsstörningar. Enda malören var att knappen till förarsidans stolvärme lossnade ur sitt fäste.

Men ett lampbyte är besvärligt och kräver att delar av fronten måste tas bort. Det kan ta uppåt en timme för en utbildad mekaniker att skifta lampa, speciellt på vänster sida. Den svenska generalagenten har dock insett det absurda i den situationen och infört paketpris.

Överlag är det trångt i motorrummet. Batteriet sitter instoppat under en karosspanel och det är i stort sett omöjligt att fästa startkablar vid polerna. Uppladdning från ett hjälpbatteri utanför fjällstugan är inte att tänka på.